Dag för dag: Resealbumet "Dreamtrip" av Treb

Lat N 39° 41,44', Long E 20° 50,80'
Idag: +30 °C (86 °F)

När vi vaknade och klev ur bilen på morgonen - såg vi skylten om camping förbjuden. Men nöden har ingen lag är man trött och inte hittar någon camping så får man ta vad man hittar.

Bert sprang iväg för att köpa frukostbröd och använde näsan för att lukta sig fram till bageriet. Åhh, här luktar det nybakt bröd, hmm… här luktar det mindre, nu luktar mer igen… Det fungerade utmärkt!

Även idag blev det en fin tur över bergen innan vi kom fram till Parga. Här i bergen är det olivlundar, getter och biodlingar som gäller. Det är lätt att förstå, eftersom den karga marken med den torra, hårda, röda jorden inte kan användas till så mycket annat.

Lat N 39° 16,89', Long E 20° 26,11'
Idag: +30 °C (86 °F)

Annika, vi förlåter dig… för att ha tipsat oss om Parga. Det är helt suveränt! Parga - en liten mysig stad med strand, fiskehamn och smala vindlande gränder som brant klättrar upp för bergssidorna. Allt detta ramas in av höga, gröna frodiga bergstoppar, turkosblått vatten och med några små öar långt inne i viken som pricken över i. Parga är verkligen en otroligt vacker plats. Det är som ett litet paradis!

Vi bor i Lichnos strax utanför Parga. Det är till Lichnos badbåtarna från Parga går. Det är en toppenstrand som ligger mycket vackert till och vattnet är kristallklart eftersom sanden är alldeles lagom grovkronig. Precis vid stranden ligger en bra camping som vi bor på. Vi gillar det här stället - det är verkligen underbart!

Vi har just kommit på varför alla har gula lampor på campingplatserna. Först trodde vi att det var för att det skulle vara mysigt, men nu har vi förstått att de tydligen ska vara bra mot insekter. De dras inte till det gula ljuset. Nu har vi köpt en lampa och gäller det att hitta en sladd med hållare till den.

Lat N 41° 15,18', Long E 19° 31,27'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Durres är en badort som ligger bara fem mil från huvudstaden Tirana. Den är stor, överbefolkad, skräpig och inget vi rekommenderar. Istället spenderade vi dagen i Tirana. Det är inget speciellt att titta på där. Men det är ju kul att se sig omkring några timmar när vi ändå hade vägarna förbi.

Bilkörning i Tirana är en prövning. Ingen bryr sig om vare sig rödljus eller trafikregler. Alla pressar sig fram tills trafiken står helt still och då övergår man till att skrika och tuta som galningar. Att vi kom ut ur detta kaos utan att krocka var mer tur än skicklighet. I Albanien är alla bilar är buckliga både här och där. Det här med trafikregler är tydligen också ett nytt påfund här – det har bara funnits i fem år har vi hört.

En annan intressant upplysning som vi fått är att polisen har rätt stoppa en utländsk registrerad bil fram till den 1 september 2005 – om det inte är så att man gjort någon allvarlig trafikförseelse. Vi har passerat massor av poliskontroller utan att ha blivit stoppade. Det känns skönt eftersom man alltid är lite orolig i länder med korrumperad polis.

Sedan åkte vi vidare på slingrande vägar över bergen mot Makedonien. Passerade Elbasan med sitt enorma stålverk innan vi stannade i Prrenjas för att göra slut på valutan genom att tvätta bilen , proviantera och tanka .

Gränspassagen till Makedonien tog betydligt längre tid än väntat, en hel timma trots att det bara var tre bilar före. Kändes inget vidare att sitta fast vid gränsen och se mörkret falla när man ska in i ett nytt land. Det blir så mycket svårare att hitta i bäckmörkret.

Lat N 41° 02,26', Long E 20° 48,36'
Idag: +31 °C (87.8 °F)

Solade och badade hela dagen i Lake Ohrid, en stor och djup sötvattensjö som är Makedoniernas eget semester paradis. Vattnet var rent och fint så vi använde det för att klara hygien också. Nu när vi ”wild campar” i flera dagar i sträck och inte har tillgång till färskvatten för att duscha.

Vi passade på att byta DVD filmer, erfarenheter och tips om bra campingställen med mera. Fick också ärva ett grillgaller av Bennie & Debbie så vi kan göra upp eld och grilla själva.

På kvällen var det vår tur att bjuda på middag. Runt midnatt ramlade delar av ett bröllopsfölje in. Det blev mycket snack om pengar, maffia och politik. Detta är de ständiga samtalsämnena i Balkan länderna.

Man får en stark känsla av att folk vill kolla om man har bilen full av kontanter och värdesaker. Det gäller att vara mycket försiktig med att berätta eller visa vad man har. Det känns oerhört tryggt att ha vårt ordentligt fastbultade kassaskåp i bilen som rymmer det mesta av värde.

Lat N 42° 17,08', Long E 18° 51,67'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Budva är ytterligare en badort med stranden kantad av stora hotell, visserligen mot en kuliss av höga berg i bakgrunden. Men vi börjar bli lite ”hard to please”, så istället tog vi en sväng förbi Montenegros gamla huvudstad Cetinje och Kontor på vår resa mot Dubrovnik i Kroatien.

När vi kom över bergen mot Kontor som har syd Europas djupaste fjord, så var vi så nära att vi nästan kunde kasta sten på staden, trots att vägskylten bredvid skvallrade om det var två mil kvar. I Kontor finns också en jättegullig liten medeltidsstad innanför en både stor och hög ringmur som klättrar upp för bergsväggen och avslutads med ett fort på toppen. Nu när turistsäsongen är på upphällningen var det inte alls mycket besökare där.

Vi träffade en kille som heter Ingo. Han bräcker oss verkligen vad det gäller resplaner. För tre veckor sedan startade han från tyskland och planerar att resa jorden runt på sin motorcykel - under fem år. Läs mer på www.ingoweltweit.de

Gränspassagen till Kroatien gick fort och lätt. Framemot kvällen var vi i Dubrovnik, med sina blankslitna marmorstens gator. Den gamla fina delen av Dubrovnik klarade sig bra trots att staden utsattes för omfattande granateld under 1991-1992. Vi såg en karta över gamla stan där alla nedslag var markerade med en svart prick, den var alldeles fullkletad med svarta prickar. Som väl var kunde vi inte se några spår av detta när vi vandrade runt i stan. Det är garanterat knökfullt här under brinnande turistsäsong, men nu var det alldeles lagom mycket folk i stan.

Lat N 42° 41,77', Long E 18° 00,75'
Idag: +32 °C (89.6 °F)

Vi hade en kattgäst tillfrukost som sade ”Ge mig ost gubbjävel”. Tog ett svalkande morgondopp på campingens strand innan vi satte av mot Bosnien-Herzegovina, mer bestämt städerna Mostar och Sarajevo.

Idag blev det många gränspassager mellan Kroatien och Bosnien-Herzegovina. Det var tur att de bara viftade förbi oss annars hade det blivit en lång dag.

Mostar var betydligt mer märkt av kriget än vad vi förväntat oss. Massor av skelett av sönderbombade hus står kvar som mitt i stan och påminner om vad som skedde 1993. Alla andra hus var helt pepprade med kulhål från alla vinklar. De enda som inte var fulla av kulhål var de som var nybyggda eller renoverade . Överallt fanns skyltar som varnade för rasrisk från de sönderbombade husen.

Mostar är en segregerad stad sedan kriget. Kroaterna lever på den västra sidan om floden medan Muslimerna kontrollerar floden och den östra sidan. Det är en gata som heter Bulevar Hrvatskih Branitelja , även kallad ”Front Line” som markerar vart gränsen går mellan de två sektorerna. Men man kan röra sig helt fritt i stan. Det finns inga hinder, gränsposteringar, polis eller militär. Allt känns lugnt och överspelat.

Stari Most – den gamla bron som går över smaragdgröna och virvlande Neretva River förstördes också under kriget men har nu åter byggts upp. Den fina bron är den mest kända bilden över Mostar.

Sen körde vi de resterande 14 milen till Sarajevo. Vi var framme precis innan skymningen och åkte direkt in till centrum för att käka middag i Bascarsija – de mysiga turkiska kvarteren. Sedan ringde Catharina till Kajsa som hade sin möhippa idag.

Lat N 43° 49,74', Long E 18° 17,83'
Idag: +24 °C (75.2 °F)

Idag promenerade vi runt i Sarajevo som har ett mycket tydligt orientaliskt arv, vilket framförallt märks av de många moskéerna och minareterna samt den stora och pittoreska turkiska basaren.

Även i Sarajevo är krigets sår också är väl synliga, även om det betydligt mer påträngande i Mostar. Längs ”Sniper´s Alley” på vår väg in mot centrum ser vi flera trasiga och sönderskjutna hyreshus. ”Sniper´s Alley” blev en välkänd gata under belägringen. Serber låg på bergskullarna runt om och sköt på civila som korsade gatan. Hotellet Holiday in som ligger längs ”Sniper´s Alley” var hemvist för alla internationella journalister. Den sida av hotellet som är vänd mot ”Sniper´s Alley” var helt sönderskjuten efter kriget men har nu renoverats.

Det känns lite makabert att upptäcka att man här säljer krigsleksaker till barn. Ett land som varit i krig för mindre än tio år sedan trodde vi borde ha fått nog av sådant.

Sedan åkte vi mot Kroatien ingen, siktade på Split - en nätt resa på 30 mil genom Bosnien-Herzegovina. Även ute i ingenstans på landet är det gott om bombade, förstörda och övergivna hus , samt hus med skotthål i väggarna.

Något som slog oss på väg ut ur Bosnien-Herzegovina var att vi inte sett några militärer, militärfordon eller stora militärförläggningar som i Kosovo. Det enda vi sett i den vägen är några få EUFOR jeepar.

Lat N 44° 56,87', Long E 15° 38,60'
Idag: +25 °C (77 °F)

Idag har vi spenderat hela dagen i Plitvica Jezera National Park. Ett väldigt vackert område med 16 turkosgröna små sjöar som binds samman av precis hur många små och stora vattenfall som helst. Det högsta vattenfallet var 78 meter . Ordentligt med motion fick vi eftersom vi valde en stig som tog sex timmar och var 2,5 mil lång. Men det behövde vi verkligen. Vi hade även med oss fika och frystorkad mat så vi kunde rasta på något mysigt ställe.

Trötta och nöjda kom vi tillbaka till bilen och insåg att Italien och Venedig bara låg 35 mil bort. På stående bestämde vi oss för att dra till Venedig. Ingen av oss hade varit där och det vore kul att se när vi ändå var så nära.

I mörkret är lite svårt att upptäcka radarkontroller i tid, och radarkontroller är det mycket gott om i Kroatien. Dessutom har Kroatien ovanligt låga hastighets begränsningar på vägarna, ofta är det 60 km/tim på vägar vi normalt har 70 eller 90 km/tim på. Vips var polisen där och viftade med den röda stopspaden i mörkret. Vi hade kört 85 km/tim på en 60 km/tim väg. Det var inget snack om saken – bara att erkänna och betala 45 € till polisen vägkanten. Det visade sig vara en tuff kväll för Svenskar, tyckte polisen med ett leende. Nästa bil som stoppades för fortkörning var också en svensk, dessutom den första svenska bilen vi sett på mycket länge.