Dag för dag: Resealbumet "Dreamtrip" av Treb

Lat N 20° 27,91', Long E 99° 53,38'
Idag: 33 °C (91.4 °F)

Idag promenerade vi runt i stan för att kolla in de sevärdheter som bjuds. Även här i Myanmar är de flesta Buddister och stadsbilden domineras av Tachieik Pagodas guldglänsande spria.

I affärskvarteren närmast gränsen blev vi ideligen påhoppade av envisa försäljare som ville sälja klockor, ficklampor, små fläktar och gud vet vad. Cigarettförsäljarna var påstridigast av dem alla, torts att vi klart och tydligt förklarat ”no smoking”!

Eftermiddagen hade flera trevliga överraskningar i sitt sköte åt oss. Till vår stora lycka träffade vi på ett gäng både unga och gamla ” Long Necked ” kvinnor iklädda sina guldglänsande halsringar. Hade ingen aning om att det fanns sådana seder i dessa trakter. Vi träffade även på en bergsby kvinna utstyrd i traditionell dräkt med vackra bjällror samt ett par andra kvinnor mitt i stan med jätteörhängen . Exotiskt värre minsann!

De flesta kvinnor vi sett i Myanmar har ansiktena insmorda i någon ljusgul sörja. Vi har diskuterat om det kunde vara någon form av religiöst uttryck. Men icke, det är bara skönhetsvård ”The Myanmar way”. Kvinnorna gnuggar en träbit mot en rivsten och blandar med några droppar vatten. Därefter smörjer kvinnorna in sina ansikten med sörjan. Detta är en primitiv form av solskydd som även sägs hålla huden len, torr och sval hela dagen. Effektivt kanske, men inte snyggt.

Idag fick vi dessutom äran att träffa en verkligt gammal kvinna som – tro det eller ej – var 117 år! Ingen av oss har då aldrig träffat en så gammal människa. Hon såg väldigt kry ut och det var minsann inget fel på vare sig syn eller hörsel och hon promenerade runt helt för egen maskin. Wow, vilken krutgumma! Det var en ära att få skaka hennes hand.

Lat N 20° 16,02', Long E 100° 24,38'
Idag: 35 °C (95 °F)


Vi är nu vid gränsen i Chiang Khong för att ta färjan över till Huay Xai i Laos. Men ack vad vi bedrog oss. Gränsen är visserligen öppen. Men eftersom det är lördag så går bara longtail båtar med turister över Mekongfloden och inga pråmar för last och bilar. Så nu får vi vänta här till på måndag. Det är inte bara vi som får vänta. Lastbilschaufförerna försöker göra det så bekvämt som möjligt med en hängmatta i skuggan under bilen.

Själva åkte vi tillbaka till hotellet för att checka in igen. Det är på tok för varmt för att bo i bilen nu, svetten rinner och luften står helt still. Käkade middag på hotellet i solnedgången med utsikt över Mekongfloden. Det låter så exotiskt med Mekongfloden. Det var något man läste om i skolan när man var liten och det var jättelångt bort. Nu sitter vi här och det känns helt normalt.