Dag för dag: Resealbumet "Down Under Tour" av Petsod

Sedan följde traditionellt julfirande hela dagen med familjen Forgie. Vi var lite spända på hur man firar jul här nere i antipoderna. Det kändes som att det inte är lika hysteriskt som i Sverige. Jodå, de har julklappar och julmat, men speciellt maten är olik det vi äter hemma. Inget dignande julbord. Däremot skinka, men också kyckling, grönsaker och potatisgratäng. Desserterna verkade viktigare än maten, för här fanns mycket att välja på. Gästerna, d.v.s. familjen, deras vänner och vi, var inte, som hemma, ”finklädda”, utan vi barfota i shorts och t-shirt. Avslappnat och bra. Gick en hel del öl (Speighs, Red Lion, Steinlager) under kvällen, men också vin. Nya Zeeland är ett stort vinland. Som sagt, julen firas även här, men mycket mer laid back än hemma. Klimatet kan dock spela in... 😁☀️


Tisdag 26/12. Efter att ha firat jul med den stora familjen Forgie och deras vänner, är vi åter on the road. Efter att ha krånglat oss ner för the Forgie driveway (smalt, krokigt och tätt bevuxet) rullade så småningom hjulen mot asfalten på Motorway 1 North. Vädret var varmt men molnigt, så vi passade på att köra en bit. Tog oss till Whangarei på knappt 3 timmar. Inte så mycket att se längs motorvägarna. Jordbrukslandskap avlöst av enstaka samhällen. Stannade vid I-Site på väg in i Whangarei. Kollade camping och handlade t-shirt till mig och keps till Viking. Valde Whangarei Top 10 Holiday Park som nattläger. Behöver tömma gråvatten och toa samt fylla på ström och vatten. Jättefin camping för NZD 120. Överkomligt. Just nu på kvällskröken lite annandagsrea på bl.a. The Warehouse och K-Mart. Vädret ok. Växlande molnighet a la svensk sommar. Vädret för de närmaste dagarna spås bli fint förutom i morgon onsdag, då det finns risk för regnskurar. Kör nog norrut så långt i morgon, att vi kan göra en dagstur till Cape Reinga på torsdag och sedan kommer vi inte längre norrut. Nya Zeeland tar slut där och VW-emblemet i grillen får dra oss söderut igen.

Onsdag 27/12. Steg upp 07.00 för en attack mot toppen av Mount Parihaka. Jag gick Drummond Track till toppen. Drummond Track börjar vid bron i Mair Park, alldeles vid vår camping. Mt Parihaka är resterna av en vulkan och toppen ligger 241 m.ö.h. På toppen finns en utsiktsplattform och utsikten är magnifik. Där finns också ett monument till minne av de nyazeeländska luft-, mark- och sjöstridskrafterna under andra världskriget. Vandringen upp till toppen är ganska jobbig och stigen består mestadels av trappsteg. Vandringen går genom typisk tät nyazeeländsk vegetation med kauriträd och höga ormbunksliknande växter. Åter nere vid husbilen blev det frukost i solen och sedan avfärd mot Kaitaia. Men först ett stopp vid ett knökfullt Countdown (första vardagen efter jul). Handlade också lite kläder på Cotton On. Körde hwy 1 norrut genom ett grönt hav av växter och betesmarker. Vägen blir smalare och kurvigare när vi närmar oss Kaitaia. Någon mil innan Kaitaia går vägen över ett bergsområde och den hittills längsta och krokigaste uppförsbacke vi sett. Var inne på I-siten och kollade på camping och valde Ninety Mile Beach Holiday Park. En ganska trist och sliten camping skulle det visa sig. Känns inte så trevlig. Bara en ”turist” i husbil förutom oss, såvitt jag kan se. Mest kiwis och kineser. Verkar vara arbetare som ligger ute jobb, eller kanske folk som inte har någon bostad. Betalade NZD 100. Fördelen är att den ligger alldeles vid den berömda Ninety Mile Beach. Vid åttatiden gick vi ned till stranden och såg en fantastisk solnedgång över Tasman Sea! Nu ligger vi i husbilen och hör Stilla havets brus genom de öppna takluckorna.

Torsdag 28/12. Ny toppattack. Ja, mot Nya Zeelands ”topp”, alltså. Cape Reinga är målet för dagen. Fyrplatsen är dock inte landets egentliga nordspets. Den ligger en liten bit öster om Cape Reinga och heter North Cape. Dit går det dock inte att ta sig med bil. Vädret idag är sol och klarblå himmel. Ganska kylig morgon, men vi ligger ju alldeles vid havet och det kyler väl ned lite. Vi hoppas på en fin dag. Cape Reinga, där Stilla havet möter Tasman Sea, ska upplevas i solsken. Antar jag. Och solsken blev det! Körde hwy 1 de tio milen upp till Cape Reinga på knappt två timmar. Jättemycket folk där. Båda parkeringarna fulla, så vi fick parkera längs vägen. I gick den korta biten fram till fyren. Mycket vacker plats! Ett turkosblått hav nästan utan en krusning och ett slösande solsken. I havet utanför fyrudden bryter vågorna och det ser ut som om det är där gränsen går mellan Stilla havet och Tasman Sea. Cape Reinga ären viktig plats i den maoriska kulturen. Det är här andarna lämnar jorden och återvänder hem. Vid ettiden vände vi söderut igen och vi hade tänkt stanna vid någon rastplats och laga mat, men det fanns ingenstans att stanna och helt plötsligt var vi tillbaka i Kaitaia. Det fick bli matlagning på Pak n’ Saves parkering! Körde sedan tillbaka en mil och tog av till hwy 10 mot Bay of Islands och Hihi Beach Holiday Park, som vi bokade från parkeringen en timme tidigare. Det verkar som att det kan bli svårt med campingplats de närmaste dagarna, eftersom det är nyår på gång och många helglediga nyazeeländare är ute på vägarna. För att inte riskera att stå utan camping under nyårshelgen, så ringde vi och bokade tre nätter på Top 10 i Whangarei. Vi gillar den campingen och vi kan ha den som bas för utforskande av trakterna runt staden, innan vi på nyårsdagen styr kosan mot Auckland och slutet på etapp 1 på vår resa. Vi ska till Sydney och Hong Kong också.

Fredag 29/12. Nu är det sen kväll och vi ät tillbaka på Top 10 i Whangarei. Vi har haft kvällens obligatoriska frågesport, som Sixten vann idag, och nu är det dags att sova. Vi blir här till på måndag, nyårsdagen. NZD 360. Vi bokade för nu börjar det bli trångt på campingarna. Gårdagens camping i Hihi Beach var förresten mycket bra. Trevlig atmosfär. Rent och snyggt. Kanske den bästa på hela resan. Inget fel på Whangarei heller. Finns en anledning till att vi är här igen. Idag körde vi vidare på hwy 10 mot Kerikeri, där vi stannade till vid Stone store, Nya Zeelands äldsta stenhus. Huset byggdes 1821-1822 och var från början missionsstation. Huset blev affär 1841 och är fortfarande affär ( och museum). Huset ligger i fina omgivningar och är väl värt ett besök. Vidare genom det mycket livliga Kerikeri till det ännu livligare Paihia i Bay of Islands. För att komma dit fortsatte vi hwy 10 till Puketona, där vi vek av på hwy 11. Paihia är en långsträckt ort som ligger precis vid det turkosa vattnet. Längs hela vägen ligger en jättefin sandstrand. Den tog vi sikte på, men det var väldigt mycket folk där, kanonväder, så det tig ett bra tag att hitta parkering. Hittade en ledig ruta till slut, precis vid stranden. Framhjulen på trottoaren och bakvagnen ut i gatan, så gick det bra. Solade och badade några timmar. Pratade med en svensk familj från Oskarshamn, som låg bredvid oss på stranden. Sedan mot Whangarei via hwy 11 ut på 1:an vid Kawakawa. Snabbhandlade pommes och grillkött på Pak n’ Save. Sedan grillade Sixten på campingens gasolgrill. Mycket gott som omväxling mot korv och burkspaghetti! Nu ligger vi still här i Whangarei till på måndag. Får se vad vi hittar på i morgon. Ska bli fint väder.