Dag för dag: Resealbumet "Connecticut - Tennessee - Florida" av Memmie

Vi hade lagt den här parken sist i veckan eftersom vi sett på hemsidan att det skulle vara Star Wars-weekend. Vad det innebar kom vi aldrig riktigt underfund med, för vi märkte ingen skillnad! Men det gjorde ingenting för den här parken har så mycket att erbjuda ändå. Och precis som förra gången hann vi inte göra allt vi ville trots att vi var där hela dagen. Dessutom var det riktigt varmt idag, det hade blivit sån där fuktig värme, så man orkade inte lägga på hur många knop som helst.

MGM har en del grejer som tar mycket tid i anspråk. Vi såg båda stuntshowerna "Indiana Jones Epic Stunt Spectacular!" och "Lights, motors, action! Extreme Stunt Show". Där måste man vara i god tid för att få en bra plats och varje show är en halvtimma. Kvällsshowen "Fantasmic!" är inte heller något man får missa, även där måste man vara i god tid och den showen är också lika lång.

Men vi hann ändå åka våra favoritattraktioner två gånger var - "Rock'n'roller Coaster starring Aerosmith" och "The Twilight Zone Tower of Terror". I den förstnämnda åker man i en inomhusbergochdalbana till skränande musik. Det bästa är när man sitter i tåget och väntar och nedräkningen börjar, och på noll skjuts man iväg. Banan skruvar sig och loopar så man vet knappt vad som är upp eller ner. I Tower of Terror sitter man i en hiss som först åker in i hotellet och därefter åker upp till toppen för att sedan släppas ner i hisschaktet. Sen åker man upp igen och släpps ner igen, flera gånger om, och det är alldeles mörkt. Fast när man är högst upp öppnas luckorna och man ser ut över parken och ser hur högt upp man är. Underbar attraktion!!

Vi åt lunch på en restaurang som heter 50's Prime Time Café. Där blir man behandlad som ett barn! Servitriserna kallas mama eller cousin och de skäller på dig om du t ex sitter med armbågarna på bordet eller inte äter upp din mat. Svägerskan blev matad för hon hade inte ätit upp sina grönsaker och en annan gäst fick stå i skamvrån en stund. Vi tycker den är jättekul. Vi var där på vårt förra besök också, men då visste vi inte vad det var för typ av restaurang. Så vi blev lite stötta och framför allt förvånade när hovmästaren sa till oss "Where werer you, kids? Mama was worried." när vi kom (vi kom typ två minuter sent till vår bokning).

Sista dagen i Florida delade vi på oss så att alla skulle få göra det de ville. Min pojkvän och jag åkte till Wet'n'wild som är en vattenpark. Där fanns en hel del kul vattenrutschbanor, men tyvärr var det långa köer. Och jämför man med Disney's vattenparker så var denna parken inte alls lika fin. Den var inte lika fräsch och välskött som de andra. Det fanns heller ingen bra mat.

Men vi hade kul ändå. Det var en bana som vi åkte fem-sex gånger som blev vår favorit. Där var kön kort och man blev ordentligt blöt när man åkte. Och även innan i mitt fall för vaktmästaren på attraktionen hällde en hel hink vatten över huvudet på mig när vi satt och väntade på att få åka iväg. Tyvärr har vi inga digitalfoton från parken eftersom vi bara hade med oss en sån där engångskamera man kan ha i vatten.

När vi plaskat omkring i rutschbanor, vågpool och lazy river i flera timmar blev vi hämtade för att ha en gemensam avslutning på resan. Det blev middag på TGI Friday's. Jag drack en jättestor margarita och en jättestor mudslide, så jag var så belåten. Efteråt spelade vi äventyrsgolf. Denna gången var det pirattema på minigolfbanan och pojkvännen vann igen med åtta under par. Han var stolt!

Vi var inte det minsta redo att åka hem. Jag ville inte lämna hotellet! Och självklart var vädret helt underbart, för det är det ju alltid när man ska åka hem. Det var jobbigt...

Speciellt jobbigt för svägerskan såklart, som skulle skiljas från sin pojkvän. Vi sa hejdå utanför incheckningen och gick till olika plan. Han skulle tillbaka hem till Connecticut. Första etappen gick till Washington Dulles. Vi åkte med ett flygbolag som jag tror hette Ted. Det var lite annorlunda för flygvärdinnorna var lite roliga, sjöng i mikrofonen och ordnade tävling om vem som hade den snyggaste flip-flopen.

I Washington åt vi lunch och jag köpte en kartong donuts på Dunkin Donuts. De hade vi till fika dagen därpå när jag hälsade på min familj. Vi flög över natten till Köpenhamn och därefter ett litet Dashplan (det var innan de började gå sönder, tack och lov) till Göteborg.

Så var resan slut, men vi är många upplevelser och minnen rikare och har alltid något att prata om på familjemiddagarna!

Epilog:
Woody Allen-postern har fått hedersplatsen på väggen i vårt biorum, mormor sover så gott i sitt Minnie Mouse-nattlinne, brorsorna är så snygga i sina Quicksilverskjortor, mamma mumsade i sig Ghirardellichokladen på rekordtid och jag har förhoppningsvis inspirerat någon att göra samma resa som vi gjorde!!