Dag för dag: Resealbumet "Connecticut - Tennessee - Florida" av Memmie

Vi startade resan tidigt på morgonen. Vi flög från Göteborg, till Stockholm och därifrån direkt till New York (Newark). Det var en fin inflygning, man såg hela Manhattan. På flygplatsen möttes vi av systerns pojkvän och hans pappa. De skulle lotsa oss ut ur New York, upp till Ridgefield i Connecticut.

Resan upp dit tog ett par timmar och första biten var inte så rolig, mest motorväg och en massa bilar. Men när vi närmade oss Ridgefield blev det väldigt vackert. Vi körde igenom små pittoreska städer och förbi fina hus. Tankarna drogs till Stepford Wives! Allt såg verkligen perfekt ut. Och dyrt!!

Vårt hotell var också väldigt pittoreskt. West Lane Inn hette det. Huset var från 1849 och hade bara 16 rum. Min pojkvän och jag fick det fina rummet ovanför verandan, det runda rummet. Allting var blommigt där. Tapeterna, gardinerna och sängkläderna hade alla samma blommiga mönster. Vi hade fullt sjå att hitta eluttaget, för det var också blommigt!

På kvällen var vi hembjudna till amerikanarna. Det var spännande att komma in i ett riktigt amerikanskt hem. Vi fick slå oss ner på verandan, fiska upp varsin kall öl från ett kar med isbitar och vänta medan fadern i huset tillredde hamburgare på den gigantiska grillen.

Dagen började med mysig frukost på verandan. Det var inte många gäster på hotellet, så vi hade nästan verandan för oss själva. Personalen bullade upp med gröt, smörgåsar, kaffe, juice, muffins och kakor. Sedan kunde vi sätta oss och smälta maten i någon utav alla gungstolarna som stod på rad, och blicka ut över den lummiga trädgården.

Senare på dagen fick vi en guidad rundtur i Ridgefield. Oj, så fint! De som bodde i centrum hade många regler att följa när det gällde hus och tomt. De fick t ex inte ändra om i trädgården hur de ville och fick inte måla om huset i en annan färg. Allt för att bevara den ursprungliga charmen. Det kändes ännu mer som Stepford Wives idag. På Main Street stod girl scouts och sålde kakor och skuttade runt till cheerleadingramsor. Och på biblioteket var större delen av stans invånare samlade för veckans jippo, utförsäljning av begagnade böcker och Nicke Nyfiken på besök.

Vi åkte också ut en liten bit utanför stan. Typ mitt i ingenstans låg ett gigantiskt köpcentrum. Var kom alla människorna ifrån?

På kvällen var vi hembjudna till amerikanarna igen. Det bjöds på grillat igen och den amerikanska mamman hade bakat strawberry shortcake vilket var ungefär sockerkaka med vispgrädde och jordgubbar. Den här dagen måste det ha skett någon slags pollenexplosion, eller också är det amerikanska pollenet mycket värre än det svenska. I vilket fall som helst var vi svenskar helt däckade. Vi satt där rödögda, svullna och snörvlande. De kan ju inte ha trott att vi var riktigt kloka. Inte blev det ju bättre av att de hade två hundar som knallade runt i ett hus med heltäckningsmattor i alla rum (inklusive verandan).

Idag var det dags att lämna Ridgefield och åka vidare mot Memphis, Tennessee. Vi körde tillbaka till Newark för att flyga vidare därifrån. Jag kände mig lite hängig och förkyld, men hade inte så ont av det... tills det var dags att gå ner för landning i Memphis. Aj, aj, AJ - vad ont det gjorde! När vi väl landat var jag helt slut. Vi hämtade ut nästa hyrbil och körde till vårt hotell, Sleep Inn, i centrala Memphis, där jag stupade i säng. De andra gick ut på middag.