Dag för dag: Resealbumet "Chile - kontrasternas land" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Upp tidigt för att hinna med frukost och packa det sista] i resväskan. Idag var sista dagen hos min vän Michelangelo och idag var det äntligen dags för att åka skidor. Vi hade planerat in detta vid flera tillfällen under veckan men nu skulle det äntligen bli dags! Jag hade fått offra den guidade turen Santiago City Tour… men med tanke på att jag redan sett det mesta på den turen så var den ju ett självklart val för mig att avboka denna och hellre åka upp till Valle Nevado och åka skidor :) När vi gick till garaget för att hämta bilen var det rätt kyligt i luften, strax under 0 °C skulle jag tro. Men med skidkläderna på så kändes det knappt. Morgontrafiken var i full gång så det tog en stund innan vi kom ut ur den täta stadstrafiken. Eftersom det snöat under helgen var vi säkra på att det fanns mycket snö i Valle Nevado. Perfekt! Valle Nevado är en skidort beläget 3000 meter över havet (Santiago ligger 520 m.ö.h.) vid foten av El Plomo i bergskedjan Anderna. Även om Valle Nevado endast ligger 46 km öster om Santiago tar det drygt 1 ½ till 2 timmar att ta sig dit, dels på grund av höjdskillnaden men också beroende på trafiken.

Tidigare under veckan när vi försökte åka upp till Valle Nevado hade vi ju blivit stoppade av polisen. Men eftersom vi inte hade snökedjor med fick vi lov att vända om. Men idag blev vi inte ens stoppade utan fick bara köra förbi. Men nu vi hade ju en annan bil med 4WD också. Vägen slingrade sig allt mer och de stackars kaktusarna bredvid vägen såg lite frusna ut under snön. Det var lite märkligt att se snö och kaktusar… det hör liksom inte ihop på något sätt (inte i min hjärna i alla fall).

http://www.reseguiden.se/bilder/515503

Ju högre upp vi kom i bergen ju smalare blev vägen och kurvorna blev till riktiga hårnålar. Vid två tillfällen blev vi ståendes i bilkö på grund av att bilar hade kört fast i snön av olika anledningar. Det var ju inte så mycket man kunde göra åt det, det var bara att försöka vara cool och hålla sig lugn och inte hetsa upp sig. Och vid det andra stoppet var vi så pass nära skidorten att vi kunde se den. Men skam den som ger sig… till slut kom vi så äntligen fram och kunde parkera bilen på parkeringen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515504

Efter att ha införskaffat liftkort för dagen (43 000 CLP = 520 SEK) var det äntligen dags. På med slalomskidorna och ut och ha kul :) Nu ska det ju tilläggas att om man kommer från en familj med starka längdskidåkar-traditioner och man lärde sig typ att åka längdskidor innan man kunde gå så sitter det ganska djupt inrotat i hjärnkontoret med hur man ska åka skidor. Så min vän Michelangelo, utbildad skidinstruktör, hade tagit på sig uppgiften att lära mig åka slalom, yaay :)

http://www.reseguiden.se/bilder/515505

Så efter de första åken och några fall på rumpan kände jag mig helt färdig. Inte nog med att man använde nya muskelgrupper som man inte använt så mycket tidigare utan den tunna luften (3000 m.ö.h.) gjorde sitt också… och varför börja smått när man kan börja uppe i Anderna?! ;) Så det blev en paus i snön och en stunds vila och bara njuta av det fina vädret som det ändå var. Klarblå himmel och i princip molnfritt vilket gjorde att solen tog ganska duktigt. Solskyddsfaktor 50 gjorde sitt kan jag säga. Men jag lyckades ändå bränna mig i mittbenan mitt uppe på huvudet :P

http://www.reseguiden.se/bilder/515506
http://www.reseguiden.se/bilder/515507

De två sista åken för dagen åkte jag själv eftersom Michelangelo ville åka i andra lite större och brantare backar. Lite stolt måste jag få berätta att sista åket klarade jag mig ner utan ett enda fall :D Vi samlades vid bilen och började färden ner 2500 höjdmeter till Santiago och där in i den täta stadstrafiken igen. Jag vet inte varför, men jag blir så stressad av tät trafik och när det står still. Troligtvis för att jag inte är van vid så massiv trafik hemma i Sverige… så att sitta fast i bilköer är något som kan få mig riktigt stressad.

Efter att ha hämtat upp mina väskor hos min vän körde han mig till Hotel Orly, där jag skulle bo under några dagar. Tyvärr kunde jag inte bo kvar hos min vän eftersom de guidade turerna endast har pick-up från hotell. Jag checkade in på hotellet och personalen pratade bra engelska, vilket kändes skönt eftersom min spanska inte är så himla bra. I receptionen meddelade de att min pick-up skulle bli senare än vad som sagts från början. Jag hade nämligen en Chilean Folklore Dinnershow inbokad under kvällen. Men nu hann jag med en dusch i lugn och ro. En fullstor buss kom och hämtade mig och vi var ett helt gäng som skulle gå och äta middag. Bali Hai Restaurant hette stället vi kom till och man välkomnades av 5 fullstora Moai vid entrén. Nog för att det var coolt att se moai… men jag skulle ju se moai IRL på Easter Island om några dagar. Så jag blev inte direkt imponerad. Restaurangen var inte särskilt stor men ändå fick man in rätt många gäster. Kanske för att borden inte är så stora eller för att man vill uppnå en mysig stämning genom att placera personerna så tätt som möjligt? I menyn fick man välja på flera alternativ till både förrätt, huvudrätt och dessert som var Chilenska, Polynesiska och internationella rätter. Till dryck fick man välja en aptitretare och sedan dryck till maten. Haha, jag tuffade till mig och valde en Pisco Sour som aptitretare och sedan vitt vin till maten. Och i h*lvete vad stark den där Pisco Sour drycken var… när jag senare googlade på drycken såg jag att den innehöll mellan 35-40% sprit. Inte konstigt att man kände sig lite snurrig :P
Höjdpunkten under kvällen må vara dansshowen. Danser från flera regioner i Chile visades upp bland annat från Polynesien, Easter Island, Arauco Mapuche, Chiloé och traditionella Cueca-danser. Ett professionellt uppträdande med många duktiga dansare. Men frågan är hur pass mycket som är äkta original och hur mycket man spexat till det för att få det showigt? Och hur dansarna orkar hålla sina fixerade leenden förstår jag inte heller… det måste verkligen göra ont att le så där stort efter 5 minuter. Så fort dansshowen var slut träffades vi åter utanför restaurangen för att få skjuts tillbaka till hotellet igen.

Copyright © Bejjan888™

[Receptionen hade ringt under natten] (!) upp till mitt rum och meddelat att pick-up för dagens tur till Viña del Mar och Valparaíso skulle bli 15 minuter senare än vad som var lovat, vilket innebar att den nya tiden var 08.45. Jag var uppe i god tid och åt frukost och väntade sedan nere i receptionen. Den akademiska kvarten gick och först 09.10 dök guiden Sam upp och hämtade mig. Jag klev på bussen och vi åkte sedan till en Meeting Point där fler folk från andra hotell klev på. Även denna gång var det en fullstor buss som var mer än halvfull med passagerare. Vi påbörjade den 1 ½ timmes långa bussfärd mot Viña del Mar. Sam, som berättade fakta och roliga historier under tiden, fick lov att säga allting på tre språk; engelska, spanska och portugisiska. Jag vet inte om jag skulle ha klarat av att hålla reda på tre språk samtidigt och Sam var dessutom väldigt snabb i svängarna och gick från det ena språket till det andra så man fick verkligen vara med för att inte missa något.

Vi färdades västerut på Route 68 och passerade två långa tunnlar genom bergskedjan Coastal Mountain Range (3100 m.ö.h.). Enligt Sam består Chile till 90% av berg och det finns runt 80 aktiva vulkaner i landet. Var 30: e år drabbas Chile av kraftiga jordbävningar och Sam skojade till det och sa att just idag var det 30 år sedan det senast kraftiga jordskalvet. Sam pratade också varmt om att Chile har världens största naturreserver av koppar och att totalt 40% av världens koppar kommer just från Chile. Kopparbrytningen ska, enligt Sam, utgöra 50% av Chiles ekonomi. Chile ska dessutom vara världens näst största exportör av Kiwi, vilket man kanske inte tror. Chiles klimat gör det optimalt för vinodling och produktion av vin. Viña del Mar och Valparaíso ligger i Casablanca Valley som är känt för vita viner, speciellt Sauvignon Blanc och Chardonnay. Men trots detta påstod Sam att Chilenarna dricker mer öl än vin.

http://www.reseguiden.se/bilder/515508

Första stoppet för dagen var Viña del Mar, en stad som grundades år 1874 och som på grund av sitt läge vid havet ofta plundrades av pirater. Viña del Mar är en kuststad och kommun i centrala Chile, från början belägen norr om grannstaden Valparaíso, men är numera sammanväxta med varandra och Viña del Mar ingår nu i Valparaísos storstadsområde (Gran Valparaíso). Viña del Mar, ofta kallat bara för Viña, betyder ”havets vingård” då staden är ständigt omgiven av både havet och vinet. Staden kallas även "the Garden City" då det finns många gröna ytor och stora parker. Som Chiles 4:e största stad kan Viña del Mar bjuda på El Festival Internacional de la Canción de Viña del Mar (en mycket populär musikfestival), ett kasino, några av Chiles längsta sandstränder samt ett urverk "Viña Cuidad Bella" gjort av blommor.

Bussen stannade vid Quinta Vergara Park, där vi bland annat kunde se palatset – Palacio Vergara – där stadens grundare en gång bodde. Palatset förstördes dock så illa vid senaste jordbävningen att palatset numera är stängt för besökare. I samma park finns Anfiteatro Quinta Vergara, en stor scen i parken där världsartister som Roxette, Robbie Williams och A-Teens har uppträtt på.

http://www.reseguiden.se/bilder/515509

Efter en stund samlades vi i bussen igen och åkte till the Flower Bell (Viña Cuidad Bella). Det finns en historia om klockan som säger att den som fotas tillsammans med the Flower Bell kommer någon gång i livet att åka tillbaka till staden. Sam, den lustigkurren, försökte skoja till det med att säga att eftersom han fotats med klockan så många gånger att det är därför han gång på gång åker tillbaka till staden (och inte för att det är hans jobb som guide). Sen var det äntligen dags för lunch. Vi blev skjutsade till en italiensk restaurang (minns inte namnet) där vi i gruppen fick en meny att välja från. Förrätt (sallad), varmrätt (spaghetti och köttfärssås) och efterrätt (mumsig glass) samt dryck till för endast 12 000 CLP (145 SEK), dricks ej inräknat. Helt okej tyckte jag.

Sen var det dags att sätta kurs mot Valparaíso, en stad byggd på 45 kullar (enligt Sam). Staden är en av Chiles viktigaste hamnstäder och även om Valparaíso tekniskt sett är Chiles 6:e största stad, räknas storstadsområdet Gran Valparaíso som landets näst största. Tack vare sitt geografiska läge var staden av stor betydelse under senare delen av 1800-talet då fartyg kunde ”mellanlanda” här under deras resor mellan Atlanten och Stilla Havet genom att passera via Magellans Sund. Staden har också varit en stor attraktion för europeiska immigranter och kallades under sin blomningstid för ”Little San Francisco” och ”the Jewel of the Pacific”. Men när man öppnade Panamakanalen stannade fartygstrafiken till och från Valparaíso av och slog hårt mot stadens invånare. De rikaste familjerna flydde staden men staden har sedan dess sakta återfått sin status och turister börjat återupptäcka staden för att utforska kullerstensgränderna och de färgglada husen. Under 2003 upptogs Valparaíso på UNESCOs lista över världsarv och staden fick då namnet ”Chile’s Cultural Capital”.

http://www.reseguiden.se/bilder/515510
http://www.reseguiden.se/bilder/515511
http://www.reseguiden.se/bilder/515512

Men det allra första som man tänker på när man hör namnet Valparaíso är väl ändå de färgglada husen. Bussen tog en rundtur bland färgstarka kvarter och den smala vägen slingrade sig uppför en av alla kullar som stan byggts på. Det som slog mig mest var allt klotter, eller graffiti om man så vill.

http://www.reseguiden.se/bilder/515513
http://www.reseguiden.se/bilder/515514
http://www.reseguiden.se/bilder/515515

Många målningar var dock mycket välgjorda och hade en tanke bakom. Som konstnär gick jag runt och fotade en del målningar och de fick mig att börja tänka och fundera vilket budskap man ville få fram med just dessa.

På de flesta bilder från Valparaíso ser man rena och färgglada hus, varför man får intrycket av att staden i allmänt ser så ut. Men bakom de finaste och mest fotograferade husen döljer sig en lortig stad, med förfallna övergivna hus, gatuhundar som löper omkring fritt och förorenad luft som blåser in över staden från hamnen. Jag blev besviken eftersom jag hade väldigt höga förväntningar på just Valparaíso som stad, men möttes av en helt annan bild och ändrade min uppfattning av staden ganska snabbt. När bussen kört ända upp till toppen av kullen fick vi gå av och gå en bit till en av Valparaísos alla rälshissar. Från början byggdes ett 30-tal rälshissar i staden men dessa har genom tiderna tagits ur bruk eller förstörts och idag finns endast 10 stycken kvar, varav 5 av dessa är i bruk.

http://www.reseguiden.se/bilder/515516

I Valparaíso fick vi en timme på oss att gå runt på egen hand. Vi hade samlingspunkt på ett ställe på Sotomayor Plaza, där det fanns en galleria där man kunde handla souvenirer och mat. Utanför fanns en liten marknad och ett 30-tal meter därifrån låg hamnen. Ett stort amerikanskt hangarfartyg hade precis lagt till i hamnen och var naturligtvis det stora samtalsämnet i stan. Jag gick en vända för att kika på fartyget och se hur stort det var. Och det var stort och maffigt kan jag säga. De ser inte bara stora ut i filmer… de är grymt stora i verkligheten också. Tyvärr var det ingen trevlig upplevelse att gå runt där i Valparaíso eftersom luften var så förorenad och luktade illa från all fartygstrafik i hamnen. Man fick verkligen ont i huvudet.

http://www.reseguiden.se/bilder/515517

Så det var med en lättnads suck som man klev på bussen och påbörjade återresan till Santiago. Jag kom tillbaka till hotellet i Santiago igen vid 19-tiden på kvällen.