Dag för dag: Resealbumet "Burma.......here we come." av Gubbar_pa_drift

Under vår sista dag i Mandalay så vi for ut till U-Bein bridge som är världens längsta bro byggd av teak. C.a 1,6 kilometer lång sammanbinder den två byar på varsin sida av en liten sjö. Tidigt på morgonen är den livligt trafikerad av pendlare som ska till sina arbeten och lite senare på förmiddagen invaderar turister och andra trafikanter den över 150 år gamla träkonstruktionen.

Väl tillbaka i staden så knallade vi över till trakterna kring järnvägsstationen där vi hittade ett ställe där man hamrade till bladguld. Hårt jobb! Sammanlagt 5 timmar tar det att, med hjälp av släggor, hamra till guldet till önskvärd bladtunnhet. Ingenting som vi kände oss manade att prova på.

Efter en god lunch vid en restaurang utanför järnvägsstationen så hamnade vi i en större mall. Stefan köpte sig en skjorta, medan undertecknad fick tag i en kanna för att koka grekiskt kaffe i.

Sedan förflöt resten av dagen och det var dags att ta sig bort till nattbussen mot Inle Lake. Man ser inte mycket av landskapet under de här nattfärderna, men det märktes att färden gick genom bergiga trakter med ganska stora höjdskillnader. Tidig morgon anlände vi till något stopp utefter landsvägen, där det var dags för oss att kliva av. Där stod en transport för att ta oss in till staden en mil bort och ganska snart kom vi till vårt hotell. Klockan var väl inte mer än vid femtiden på morgonen, men vi fick liv i vår hotellmanager och han fixade ett rum till oss trots att incheckningen inte var förrän klockan två på eftermiddagen. Skönt att få sträcka ut lite i sängen och få sig lite riktig sömn.

Som vanligt ägnade vi första dagen åt att gå runt i staden och orientera oss. Nyaungshwe som är huvudort vid Inle Lake är inte särskilt stor så det tog inte så lång tid. Nere vid floden hittade vi en skeppare på en av dessa longtailbåter som man kan chartra för en tur ut på sjön så vi gjorde upp med honom om en färd. Det råkade dessutom vara min födelsedag så vi avslutade gårdagen med kaffe och en tårtbit.

Efter frukost så tog vi oss ned till floden och äntrade den longtail som vi fixat under gårdagen. Tillbringade sedan fyra timmar ute på Inle Lake och kollade in fiskare, flytande trädgårdar, väverier och cigarrfabriker. Fiskarna här använder sig av en ovanlig teknik för att ta sig fram. De virar ett av sina ben runt en paddel och använder den för att ta sig fram. På det viset får de händerna fria att handskas med de burar som de har för fisket.

Vid väveriet som vi besökte så plockar man fram tunna trådar av stjälkarna på lotusblommor som man sedan tvinnar ihop till trådar. Kombinerar dessa med siden och eller bomull och väver fina tyger. Allting är handgjort och tar lång tid. Vid en av vävstolarna satt en medelålders dam och skarvade ihop två stycken. Det gjorde hon genom att, med hjälp av aska och vatten, tvinna ihop de induviduella trådarna en efter en. Det skulle ta mellan en och två månader att få stycket klart. T.o.m jag som inte intresserar mig för sådant här, var imponerad.

Vid cigarrfabriken fick vi se hur de handrullar rökverken. Förutom normala cigarrer så tillverkar man även en hel del smaksatta med banan,anis eller andra tillsatser.

På hemväg stannade vi även till vid ett tempel. Som vid de flesta andra religiösa byggnader här i landet så pågår här en betydande kommers. Vi hittade oss varsin t-shirt att handla och var sedan nöjda med turen.

Väl tillbaka i staden träffade vi på en av dessa gatuhundar som vi redan under gårdagen hade gjort oss bekant med. Rut som vi kallar henne följde med oss under resten av dagen. Vi ger henne ingen mat, då vi inte vill att hon ska bli beroende av oss, men däremot blir det mycket prat och kel. När vi sedan drog oss tillbaka till vårt hotell framåt eftermiddagen så lämnade hon oss för att leta på några andra att umgås med. Sista kvällen här i Nyaungshwe innehöll bara en matbit på en liten trevlig undanskymd restaurang.

/Conny

Vi tycker bägge att vi sett och upplevt det vi velat här och känner att det är dags för lite badliv med sköna stränder. Vi har mer och mer insett att just på den punkten så har Burma ännu så länge inte så mycket att erbjuda. Visst finns stränder och fantastiska öar nere i den södra delen, men då finns inga boenden att tillgå. Finns även några ställen vid Bengaliska viken att bada på, men då vi läste på om dessa så lockade de inte. Så nu har vi ställt in kursen på Thailand. Stefan har aldrig besökt västkusten så vi tar en liten minitur där så får vi se vilka ställen vi besöker. Sitter just nu på Yangons internationella flygplats och väntar på ett plan som tar oss tillbaka till Bangkok.

Ska vi sedan börja från början så tillbringade vi en stor del av gårdagen på cykelsadeln. Vi hyrde oss ett par pedalförsedda tvåhjulingar och satte kurs ut på landsbygden. Hittade en vingård som producerade både röda och vita viner av skaplig kvalite och satte oss för att i andakt provsmaka dryckerna. De slank ned även i våra ölälskande halsar.

Ytterligare någon mil tog vi oss innan vi tyckte att det var dags för ett lunchstopp i en liten by i närheten av Inle Lake.

Hem kom vi till slut och sedan var det inte så lång tid innan det var dags att borda ytterligare en nattbuss som tog oss ned till Yangon där det nu börjar på att bli dags att kliva på planet.

/Conny

Sådär, nu är andra delen av den här långfärden avklarad. Vi sitter på Don Muang-flygplatsen och väntar på att gå ombord på nästa plan som ska ta oss till Phuket där vi bokat in oss några nätter på ett hotell på Kata Beach. Hunnit plocka ut lite mer Thailändska bath har vi gjort och ett mellanmål har slunkit ned. Då var det dags att borda..

/Conny

Det lilla skuttet från Bangkok till Phuket tog inte lång tid. Efter en dryg timme var vi redan framme och på väg ut ur planet igen. Tog oss heller inte lång tid att hitta en transfer ut mot Kata. Den färden gick dock inte i samma fart. Visserligen gasade chauffören på så gott han kunde, men den starka trafiken och det faktum att han släppte av folk även vid andra beacher gjorde att det hade blivit mörkt när vi kom fram.

Som sagt, Stefan har inte varit här förut men för mig är det fjärde gången på fjorton år jag besöker stället. Brukar stanna till några dagar varje gång jag passerar genom södra delen av landet. Människan är ett vanedjur sägs det och det kan stämma för vid varje tillfälle så bor jag inom bara något hundratal meter från tidigare . Första gången jag var här så hyrde jag en liten bungalow hos en jovialisk värd. Den mannen är sedan länge död och hans lilla by är riven. På exakt samma tomt är nu byggt ett litet flottare, men billigt, hotell. Där tog vi in.

Kata beach har under många år lockat en lite äldre och medelålders publik, med inslag av familjer. Så här är lite lugnare än vid Patong och de större ställena, som i större utsträckning frekventeras av yngre, lite mer partysugna resenärer.

Tiden här har mest gått åt till att sola och bada och käka lite gott på det stora utbud av restauranger som finns. Idag tog vi oss en utflykt till Phang-Ngabukten som är ett område med mycket kalkstensöar som dramatiskt reser sig direkt upp ur havet. Bland annat så stannade vi till vid den ö, där en del av den gamla bondrullen "Mannen med den gyllene pistolen" spelades in. Vad ön egentligen heter tror jag ingen minns, men den går ända sedan filmen kom till under namnet James Bond-island.

I morgon hoppar vi på en färja och drar ut till Phi-Phi island. Har inte varit där på fjorton år.

/Conny

Var som sagt länge sedan jag befann mig på de här öarna. Två år före tsunamin, som slog hårt mot ön, så gjorde jag ett besök. På den tiden så bodde de flesta besökare i någon av de bungalowbyar som fanns och satt på videokafeer på kvällarna. Filmen "The beach" är inspelad på grannön och den visades naturligtvis överallt. Numera så finns här inte så många bungalows längre, man bor oftast på lite större hotell eller guesthouse och ön har förändrats till en partyö där ungdomarna går omkring med små hinkar fyllda med sprit, cokacola och red bull. Vi spenderar tre nätter här innan vi åker tillbaka till Kata i morgon.

En del sol och bad har vi hunnit med och idag så följde vi med på en snorkeltur. Jag tog samma tur förra gången jag var här och även om snorklingen inte var sådär spektakulär den gången heller, så var den i alla fall bättre än nu. Tsunamin gick hårt åt korallerna och det kommer att ta lång tid innan de kommer att återhämta sig. Vår skeppare gjorde dessutom tabben att avsluta med Maya beach, som är den beach som förekommer i nämnda film. När vi väl kom dit så var det ebb och inte alls särskilt vackert. Å andra sidan så hade där säkert varit översvämmat med annan båttrafik om han valt att start turen där. Phi-Phi i allmänhet och Maya i synnerhet lockar helt enkelt för mycket folk.

/Conny

Sedan gårdagen är vi åter tillbaka i Kata för lite avslutande bad innan det i morgon är dags för att påbörja färden hemåt. Jag tog mig en sista tur ned till beachen idag medan Stefan föredrog hotellpoolen. Sista restaurangbesöket har vi hunnit med under kvällen och det är snart dags att möta upp med John Blund.

/Conny

Drog från Kata vid elvatiden i morse och den som körde oss till flygplatsen var ingen mindre än hotellägaren själv. En trevlig man från östra Turkiet. Han berättade att han hade ett tioårskontrakt på hotellet och hade fyra år kvar på den tiden.

Halv fyra blev det slutligen dags för det dryga timmen långa skuttet upp till Bangkok. Fick tag i en gratisbuss som körde oss från Don Muang till Suvarnabhumi. Där sitter vi nu och väntar på att få kliva ombord på planet som ska ta oss hem till Sverige. Men det lyfter inte förrän strax efter kl. 1 i natt och dit är det några timmar kvar. Tror jag går och tar mig en öl.

/Conny

Nyss landat på Arlanda efter en lång nattflygning. Lite pumsig är man. Det går en flygbuss om bara en kvart, så vi är snart på väg igen.

/Conny