Dag för dag: Resealbumet "Azorerna - från hästryggen" av Bejjan888

11 november 2016 - Azorerna, Portugal
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
11 november 2016 - Azorerna, Portugal
Copyright © Bejjan888™

[Frukost serverades klockan 08.30] och det var samling vid 09.30 för avfärd i bil (hästarna i lastbilen) till Sete Cidades. Från Livramente och ut till öns västra del där Sete Cidades ligger tog det nästan en timme med bil. Detta då vägen följde kustens alla vindlingar och hastigheten var anpassad därefter. Hade vägen istället varit en bit inåt land kunde den varit mycket rakare och därmed högre hastighet, men man hade då gått miste om det fantastiska kustlandskapet. Nåväl, vi kom till slut fram till platsen där dagens ridtur startade. Min häst för dagens ridtur var Imperador. Låter väldigt maffigt, eller hur? Han var en skimmelvalack och även han en korsning (Lusitano/kallblod) där hans kallblodssida var den mest dominanta. Han var stor och grov och man kunde knappt se att det fanns Lusitano i honom. Men snäll var han, som ett litet lamm. Men det är lite så man avlar fram sina hästar här på Azorerna. Det är framför allt lynnet man vill avla på. Det behöver nödvändigtvis inte vara en renrasig Lusitano, man korsar gärna in andra mer uthålliga raser som araber och kallblod. Varje år lånar Azorerna över olika Lusitanohingstar från Portugal för att betäcka sina ston, för att få in nytt blod till öarna.

http://www.reseguiden.se/bilder/515968

Vi startade ridturen tillsammans i en enda grupp och red längs vulkankraterkammen som omgärdar Sete Cidades. I början var det lite småkyligt och solen hade gömt sig bakom molnen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515969
http://www.reseguiden.se/bilder/515970

Men när vi kom närmare utkiksplatsen Vista do Rei hade vi havets vindar som blåste och på något sätt blåste undan molnen lite grann.

http://www.reseguiden.se/bilder/515971

Längs kraterkammen hade vi vacker utsikt över havskusten på höger sida och på vänster sida kunde vi skymta allt mer av Sete Cidades i kalderan (med de två tvillingsjöarna) ju längre vi red. Väl vid Vista do Rei band vi fast hästarna och gick fram till utkiksplatsen. Vi fick en klar vy av tvillingsjöarna men solen ville inte riktigt skina igen molnen. För att få se färgskillnaden av sjöarnas vatten krävs den molnfri dag, vilket det tyvärr inte var idag.

http://www.reseguiden.se/bilder/515972

Sete Cidades (”de sju städerna”) är namnet på den stad som ligger inuti en 5 km i diameter bred kaldera, Sete Cidades Caldera, på São Miguels västra sida. Kalderan innefattar också Sete Cidades Lagoon, som består av Lagoa Verde och Lagoa Azur (”tvillingsjöarna”) som förenas av en grund kanal. Tvillingsjöarna är Azorernas största sötvattensjöar och dess vatten är normalt svagt turkosfärgat. Men en solig molnfri dag skiljer sig dock färgen åt mellan sjöarna då den större sjön, Lagoa Azur, är djupare och reflekterar därför himlens blåa färg istället. Sjöarna sägs ha skapats av tårarna från en herdes och prinsessas hemliga kärlek. Sete Cidades Caldera har utsetts till ett av Portugals sju underverk, vilket man kan förstå. Det är ett fascinerande sagolandskap med vulkankraterkammens branta gröna frodiga sluttningar som omger de lugna turkosa sjövattnen, som bara kan upplevas på plats. Det står kvar ett övergivet hotell, som en gång byggdes uppe vid Vista do Rei. Men lönsamheten var inte så god som förväntade sig och ägarna övergav hotellet som det var, med möbler och allt. När det spridit sig till folket runtom att hotellet var övergivet, plundrades hotellet på allt som fanns där. Idag står det kvar, tomt och övergivet.

Även om det var soligt denna dag, så var det inte helt molnfritt. Så vi fick tyvärr inte se de två tvillingsjöarna i sina olika färger. Men utsikten var helt fantastisk och man har verkligen svårt att förstå att det finns platser som denna på vår Jord. Efter att ha tagit ett antal bilder av omgivningarna så började vi leda hästarna nerför kraterkammens sluttningar till Sete Cidades. I början gick det bra, men när underlaget blev mer lerigt halkade och gled både människor och hästar omkring. Så när vi väl kommit ner allihop satt vi upp på hästarna och fortsatte ridturen genom kalderan mot Sete Cidades. Efter många galopper kom vi fram bron som går mellan Lagoa Verde och Lagoa Azur. Biltrafiken var ganska intensiv och man var lite nervös över hur hästarna skulle reagera. Men hästarna vi red brydde sig inte det minsta om bilar, lastbilar eller bussar som passerade förbi oss på bron. Än idag kan jag inte låta bli att förundras över deras lugna temperament och lynne. Vi kom fram till strandkanten av Lagoa Verde, där en picnic var uppdukad åt oss. Vi tränsade av och sadlade av hästarna och ledde in dem i en liten hage, där de fick mat. Min häst, Imperador, kände ett stort behov av att få rulla sig och gjorde också så tre gånger under tiden vi satt och åt. Det serverades potatisgratäng, ribs, sallad, bröd och dryck (vin, öl, läsk, vatten).

Så när det var dags att sadla och tränsa igen var Imperador inte skimmel längre, utan lerig och fin. Men som tur var behövde jag inte borsta honom, det gjorde en av hästskötarna. Nu delade vi upp oss i två grupper. En grupp som red med Rodrigo i ett lugnare tempo och den andra gruppen med Lara i ett snabbare tempo. Tyvärr gick det inte att rida runt tvillingsjöarna, utan vi fick rida längs ena strandkanten, vända, och sedan rida tillbaka och därefter längs den andra sjöns strandkant och tillbaka. Men det gjorde ingenting, upplevelsen att få rida nere i kalderan i sig var helt otrolig.

http://www.reseguiden.se/bilder/515973

Så grönt, så lugnt och så rogivande. Och mot slutet av ridturen började solen gå ner och solens strålar fick en varmare färg. Helt overkligt! Vi red ner till en sandstrand och gjorde försök till galopp längs vattenbrynet, men Imperador tyckte att trav räckte gott och väl. Hästarna visste mycket väl när det var sista galoppen och det blev verkligen race på slutet. Så himla roligt! Nu hade lastbilen kommit till samlingspunkten och vi tog hand om hästarna efter ridturen. Och lika snällt som vanligt gick hästarna själva upp för rampen och in i lastbilen.

Vi som ridit under dagen satte oss i bilen och påbörjade den långa resan tillbaka till Quinta da Terça. Det tog ju dryga timmen att köra upp från kalderan, över vulkankraterkammen och sedan ner till Livramente igen. På vägen tillbaka fick vi skåda en magnifik solnedgång som visade upp färger och alla dess nyanser. Middag serverades som vanligt vid 19.30. Det började det med en tomatsoppa, därefter fisk och potatis och avslutningsvis en superb chokladkaka. Ett av kvällens diskussionsämnen var EU. Azorerna är under portugisiskt styre, men lyckats få pengar direkt från EU som är öronmärkta till Azorerna. Man var rädda för att Portugal skulle ta nästan alla pengar själva annars. Azorerna har använt sina pengar klokt och investerat bland annat i nya asfalterade vägar för att främja både lokalbefolkning och turism. Portugal har ett stort ekonomiskt intresse av att behålla styret över Azorerna, då USA har upprättat en militärbas där och betalar miljoner för varje år till Portugal.
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
12 november 2016 - Azorerna, Portugal
12 november 2016 - Azorerna, Portugal
Copyright © Bejjan888™

[Frukosten serverades klockan 08.00.] Idag skulle jag få rida själv tillsammans med Lara, medan de andra damerna hade andra aktiviteter. Jag träffade Lara vid stallet där våra hästar stod sadlade. Hästen jag red idag hette Mariñho, en relativt ung, brun valack som var lugn som en filbunke. Han var en snäll häst som gjorde precis det man bad honom om, varken mer eller mindre. Han hade dock kort steg i skritten, så man fick jobba lite för att få honom att länga steget.

http://www.reseguiden.se/bilder/515974

Ridturen utgick från gården och började kryssa fram längs gatorna i Livramente. Hästarna var helt orädda när bilarna susade förbi. En del bilar saktade inte ens in utan körde förbi i full fart.

http://www.reseguiden.se/bilder/515975
http://www.reseguiden.se/bilder/515976

Men ganska snart kom vi utanför den livliga stadstrafiken och kom in i utkanten av staden. När asfaltsvägen övergick till grusväg kunde vi öka tempot och galoppera mer. Det märktes att hästarna kunde ridvägarna så de började tagga upp och visste precis när det var dags för galopp.

http://www.reseguiden.se/bilder/515977
http://www.reseguiden.se/bilder/515978

Vi passerade en by där den rikaste personen på São Miguel ska bo, enligt Lara. Huset var omgärdat av en hög mur och lyckades man att se något över muren så var det en massa buskar och träd i vägen. Lara påstod att mannen äger 1/3 av São Miguel. Om detta är sant eller inte låter jag vara osagt, men det låter ganska otroligt. Även om en stor del av lokalbefolkningen har en liten inkomst så är advokater den största yrkesgruppen på Azorerna, tätt följt av läkare. En normal arbetsvecka är måndag till lördag, med undantag för de rika, d.v.s. advokater, läkare mm. Personer som inte lyckas få jobb får en liten summa pengar från den azoriska regeringen i utbyte mot att de arbetar fyra timmar om dagen med att t.ex. rensa vägrenar, klippa gräsmattor etc.

http://www.reseguiden.se/bilder/515979
http://www.reseguiden.se/bilder/515980

Vi fortsatte rida norrut och passerade en nationalpark. Vegetationen började omge oss alltmer och blev mer lik en djungel. På väg upp till en utkiksplats red vi genom högt buskage av Ginger Lilies. Hästarna pulsade fram genom vegetationen och ibland var det så tätt att jag inte ens såg Lara som red framför mig.

http://www.reseguiden.se/bilder/515981

Jag blev verkligen fascinerad av hästarna som bara gick på, rakt in i djungeln utan att riktigt se vart de satte hovarna någonstans. Snacka om bra mentalitet! Därefter fortsatte vi en halvtimme till innan vi kom fram till picnic-lunchen. Hästarna fick mat, samtidigt som Claude hade dukat upp för lunch med makaronilasagne, sallad, bröd och valfri dryck. Smakade riktigt gott efter en några timmar i sadeln. Vi hade fin utsikt över golfbanan Batalha, som har en riktigt fin vy ut över norra havskusten.

Efter lunchen gjorde vi i ordning hästarna igen och fortsatte längs grusvägarna som omgärdades av lavastensmurar.

http://www.reseguiden.se/bilder/515982

I hagarna gick kor och betade och verkade nyfikna på oss. Är det någonting som det finns gott om på Azorerna så är det kor. Man uppskattar att det finns runt 120 000 kor totalt på de nio öarna, vilket är nästan en ko per invånare (130 000 personer). Vanligaste rasen är Holsteinerkor, som man har i flock tillsammans med 2 eller 3 Jerseykor. Detta för att Jerseykons mjölk är lite fetare och höjer fetthalten i mjölken från en flock Holsteinerkor, vilket ger bönderna mer pengar för mjölken. Öarna är helt självförsörjande vad gäller mjölk och mjölkprodukter samt nötkött. På São Miguel finns en Nestlé-fabrik som producerar mjölkersättning mm som exporteras till bland annat Europa.

http://www.reseguiden.se/bilder/515983
http://www.reseguiden.se/bilder/515984

Efter några långa härliga galopper nådde vi tillslut vårat mål för dagen, nordkusten. Vi stannade i en av byarna och väntade in Marco som kom med en liten hästtransport (det var ju bara två hästar) och hämtade upp oss. Jag kom tillbaka till gården strax före klockan fem på eftermiddagen och passade på att vila en stund innan kvällens middag vid 19.30. Den italienske kocken stod för lagande av maten ikväll. Förrätten var en soppa (minns ej vilken), därefter kyckling till varmrätt och en avslutande Tiramisu som efterrätt.
13 november 2016 - Azorerna, Portugal
  1. Föregående
  2. 1
  3. 2
  4. 3
  5. 4
  6. 5
  7. Nästa