Dag för dag: Resealbumet "Azorerna - från hästryggen" av Bejjan888

9 november 2016 - Azorerna, Portugal
9 november 2016 - Azorerna, Portugal
Copyright © Bejjan888™

[Upp i tid till frukost kl. 07.30.] Två av de fyra brittiska damerna var inbokade på val- och delfinsafari nu på förmiddagen, så jag passade på att följa med. För är det något man ska passa på att göra här på Azorerna, så är det just safari till havs. Vår skjuts avgick kl. 08.20 från Quinta da Terça ner till hamnen i Ponta Delgada. Det var runt 15 personer som samlats för genomgång och vad jag kunde se av deltagarlistan så var det två andra svenskar som var med. Vid genomgången så fick vi bland annat information om vilka arter vi eventuellt skulle få se så här års. Nu i november är chanserna att få se valar och delfiner ganska små, men vädret spåddes bli bra och vågorna på havet var relativt lugna. Utrustade med varsin regnjacka (ifall det skulle börja regna eller blåsa upp och bli höga vågor) och flytväst gick vi ner till båten, en storlek större gummibåt (RIB-båt?).

http://www.reseguiden.se/bilder/515945

Inne i hamnen var det lugnt men vågorna blev lite större så fort vi kom utanför vågbrytarna. På land hade man personer som satt och spanade ut över havs för att lokalisera eventuella valar och delfiner. Det var tyst en bra stund på radion innan vi fick direktiv om var vi skulle styra båten.

http://www.reseguiden.se/bilder/515946

Väl på plats fick vi se både delfiner och valar (kaskeloter och grindvalar) som i flock visade upp sig med sina ungar, så guiderna var väldigt nöjda med dagen med tanke på att chanserna var små att få se några djur överhuvudtaget. Så efter att ha varit ute till havs i drygt 2 timmar var man sådär lagom sjösjuk. Efter val- och delfinsafarin blev upphämtade med bil för återfärd till Quinta da Terça och lunch.

http://www.reseguiden.se/bilder/515947

På tillbakavägen stannade vi till vid Alto da Mãe de Deus, en av de tidigaste bosättningarna i Ponta Delgada. Vid uppförandet år 1567, var byggnaden ett kapell och förblev så fram till Första Världskriget. Eftersom kapellet var byggt på en kulle med utmärkt utsikt över Ponta Delgada och havet, omvandlades kapellet till ett militärt fort med tungt artilleri för att kunna försvara staden mot angripare. Idag stoltserar kyrkan på kullen med sin vitmålade fasad och grundliga stenarbete.

http://www.reseguiden.se/bilder/515948
http://www.reseguiden.se/bilder/515949

Utsikten härifrån är magnifik och det är enkelt att förstå varför platsen hade stor betydelse under världskrigen för att kunna försvara Ponta Delgada.

Väl åter på gården åt vi lunch och därefter var det dags för min första ridtur tillsammans med damerna från Storbritannien. Strax efter kl. 13.40 lastades hästarna in i lastbilen och vi ryttare blev skjutsade i bil till Ribeihinia, som ligger vid norra kusten av São Miguel. När vi kom fram tog det ytterligare cirka 10 minuter innan lastbilen med hästarna hade kommit fram, så vi ryttare fick några minuter över att njuta av den fascinerande utsikten. De kantiga lavastensklipporna slutade tvärt ute i havet och trots den azoriska hösten, så var kontrasten mellan det distinkta gröna gräset, mörka lavastenarna och det djupblåa havet enastående. Temperaturen låg på runt +20°C och vindarna var ljumna. Solen värmde, men inte jättemycket. Lastbilen dök upp och hästarna stod där så lugnt och stilla i lastbilen och vänta på sin tur. Två av de damerna red iväg först med Rodrigo, för en mer lugnare tur. Sedan var det dags för oss andra att tränsa hästarna och ge oss iväg tillsammans med Lara.

http://www.reseguiden.se/bilder/515950

Min häst för dagen var Dita, ett piggt fuxfärgat sto som var en korsning mellan Lusitano och någon kallblodsras. Jag blev ombedd att rida sist, men Dita var inte alls med på det. Så länge Dita och jag var sist, var allt som rörde sig livsfarligt (enligt Dita). Efter halva ridturen bytte vi platser i ledet och vi hamnade näst sist. Det passade Dita bättre och hon blev en helt annan häst.

http://www.reseguiden.se/bilder/515951

Ridturen började längs den klippiga kusten innan vi vek av in mot öns mitt och började en lång stigning upp mot en utkiksplats. Väl uppe på utkiksplatsen var utsikten fantastisk med stadsmiljö på ena sidan och bergig kustmiljö på den andra.

http://www.reseguiden.se/bilder/515952
http://www.reseguiden.se/bilder/515953

På väg ner var det så brant att vi fick lov att leda hästarna ner. Och dessutom var det lite lerigt, så både vi ryttare och hästar kanade bitvis nerför. Nu fortsatte vi längre in mot öns mitt och i mer lummiga områden med mer galopper och trav.

http://www.reseguiden.se/bilder/515954

När vi skrittade längs en väg med mycket buskage längs vägrenen såg Dita det som ett ypperligt tillfälle att klia sin bak. Hon var ju lite smart den damen och gjorde det i skänkelvikning med baken in mot buskarna, så hon stannade aldrig upp utan fortsatte skritta framåt, dock i sidled. Alla började vrålskratta, inklusive jag. För man kunde ju se riktigt hur Dita njöt också av att få klia sig. Ha ha!!
Efter drygt 3 timmar i sadeln skymtade vi lastbilen längre fram. När vi kom fram var Rodrigo och de andra två redan framme och hade lastat sina hästar. Vi tränsade av hästarna och på grimmorna. Sedan var det bara att leda fram hästarna, en och en, till rampen och släppte grimskaftet och de gick självmant upp i lastbilen. Helt otroligt! Självklart var den en kille inne i lastbilen som tog emot hästarna och band fast dem, men just att hästarna inte tog chansen och drog järnet därifrån…

Väl tillbaka på gården Quinta da Terça var det skönt med dusch och lite vila inför middagen kl. 19.30. Idag var den italienske kocken där och lagade maten. Förrätten var en skaldjursmix (Linguine), varmrätt var tonfisk och broccoli och som efterrätt serverades en fruktsallad.
Den kvällen, liksom de andra kvällarna, diskuterade vi allt mellan himmel och gjord. En sak som jag minns vi pratade om var att det fortfarande pågår seismisk aktivitet på São Miguel. Inte för att det handlar om stora skalv, men ändå så pass störande när man sover att man vaknar mitt i natten.
9 november 2016 - Azorerna, Portugal
10 november 2016 - Azorerna, Portugal
10 november 2016 - Azorerna, Portugal
Copyright © Bejjan888™

[Dagen började med frukost kl. 08.30] och sedan samling för avfärd med bil och lastbil (för hästarna) till Remédios. Remédios är ett område som ligger en bit öster om Livramente, inte att förväxla med socknen Remédios på den nordvästra sidan av São Miguel. Idag red två av damerna med Rodrigo (lite långsammare tempo) medan jag och de andra två red med Christina (snabbare tempo).

http://www.reseguiden.se/bilder/515955

Min häst för dagen var Cabana, hon var en fuxfärgad korsning (Lusitano och någonting mer). Cabana var lite mindre i mankhöjd men hade gott om hull, kanske lite väl mycket. Det kändes som om man satt på en köttbulle. Dagens ridtur gick i en mer kuperad terräng och de flesta av galopperna var i uppförsbacke. Den första galoppen var Cabana med på noterna, men sedan började hon tycka att det var mindre roligt. Christina gav mig då ett spö som motivering. Då blev det andra bullar. Jag behövde inte ens använda spöet för att Cabana skulle galoppera, utan det räckte med att hon visste att jag hade ett.

http://www.reseguiden.se/bilder/515956
http://www.reseguiden.se/bilder/515957

Efter ett tag kom vi ut i ett mer öppet landskap bland åkrar och betesmark. Majoriteten av mjölkbönderna på Azorerna har mobila mjölkmaskiner, typ trailers, som drivs med hjälp av dieselmotorer. För att förhindra stöld av motorerna så vaktas alla trailers av vakthundar. När bonden inte är vid trailern är vakthunden fastbunden, springer hunden löst omkring är bonden där och jobbar. Bönderna kuperar svans och öron på hundarna då de förutom sin uppgift att vakta mjölkmaskinerna även används för att driva kor. Terrängen är ofta snårig och ju mindre hunden har att fastna och riva upp sår med, desto bättre. Risken för att utveckla öroninflammation i den fuktiga miljön minskar också.

Vägkanterna dominerades ofta av en växt som kallas Ginger Lilies (på svenska kallad Rotviska). Namnet Ginger Lily (”Ingefärslilja”) kommer sig av att växtens rotsystem ser ut som ingefära. Växten kommer ursprungligen från Asien och fanns från början inte på Azorerna. Ginger Lilies medtogs som prydnadsväxt och började sedan spridas ohämmat över öarna. Idag ses Rotviskan mer eller mindre som ogräs av lokalbefolkningen då den tar över växtligheten allt mer och driver all annan växtlighet till högre höjder. Rotviskan är inte giftig på något sätt och hästarna är väldigt förtjusta i att äta bladen. Efter ridturen lastades hästarna ombord på lastbilen och vi ryttare skjutsades tillbaka med bil till Quinta da Terça för lunch kl. 13.00. Stora hamburgare med bröd låg på varsina tallrikar när vi kom in till matsalen. Brödet var ett lokalt vitt bröd som smakade lite sött. Det var jättegott och inte så torrt som hamburgerbröd kan vara. Man blev verkligen mätt.

Klockan 14.00 samlades jag och de fyra brittiska damerna för avfärd till Furnas, med Rui. Vi åkte i ungefär en kvart innan vi stannade till vid ett café i staden Vila Franca do Campo. Där blev vi bjudna på varsin cupcake som heter Queijadas de Vila Franca, en av stadens huvudprodukter. Det är en mycket söt ostkaka, en riktig sockerbomb. Enligt Rui är kakans recept ett hemligt familjerecept som gått i generationer. Strax utanför Vila Franca do Campo, cirka 1 km ut i havet, ligger återstoden av ett vulkaniskt utbrott och som nu formar en lagun. ”Ön” är idag ett naturreservat och är ett populärt turistmål och det organiseras båtturer ut dit under somrarna. Från början var det obegränsat antal personer som fick vistas på ön, men det förändrades för några år sedan på grund av säkerhet. Numera är antalet besökare begränsat till 100 stycken per dag. Denna lilla ö blev världskänd efter att man anordnad ett VM i Red Bull Cliff Diving och är utmärkt ställe för dykning.

http://www.reseguiden.se/bilder/515958

Vi satte oss i bilen igen och åkte till templet Ermida da Senhora da Paz, som byggdes 1764. Det ursprungliga templet som byggdes på denna plats tros ha anor ända tillbaka på 1500-talet. Enligt historien ska kyrkoherdar ha samlats vid en av grottorna vid Vila Franca do Campo, för skydd undan dåligt väder. Där hittade de en bild av en jungfru som de tog med sig tillbaka till kyrkan och församlingens präst. Dagen därpå fann kyrkoherdarna bilden igen, i samma grotta. De tog med sig även denna bild tillbaka till kyrkan. Fenomenet upprepade sig under några dagar till dess att folket förstod att bilden önskade vara kvar på sin plats, allena. Man beslutade att påbörja arbetet med att bygga ett litet kapell strax nedanför grottan. Dagen efter, när arbetarna kom för att börja jobba, var allt material staplat och placerat på den plats där bilderna ursprungligen hittats. Så på denna platsbyggdes templet Ermida da Senhora da Paz, med jungfrun med Jesus i knäet med en olivkvist i handen. Templet är byggt på en höjd, med samma namn. Panoramavyn över södra kusten av São Miguel är enastående och precis när vi var där, var man i full gång att måla och dekorera till en katolsk högtid, som ägde rum dagen efter.

Åter tillbaka i bilen började vi bilfärden uppåt mot Furnas, en by som ligger i en vulkankrater på 109 meter över havet, på östra delen av São Miguel. Molnen låg tätt runt kratern och solen hade inte en chans att skina igenom. Byn Furnas är den plats på São Miguel där vulkanaktiviteten är mest märkbar, med över 20 kokande och bubblande källor och svavellukten går inte att missa.

http://www.reseguiden.se/bilder/515959
http://www.reseguiden.se/bilder/515960
http://www.reseguiden.se/bilder/515961

För en sekund fick jag flashbacks från Yellowstone och de varma källorna där. Har man väl tagit sig upp hit till Furnas är Terra Nostraparken ett måste. En botanisk trädgård med anor 200 år tillbaka i tiden med växter från stora delar av världen.

Det finns inte bara endemiska blommor och växter, utan även fåglar och vattendrag. Är man inte intresserad av det växtliga, kanske parken kan locka med sin Ungdomens källa. En källa som värms upp av underjordiska källor och vattentemperaturen ligger på runt +40 °C.

http://www.reseguiden.se/bilder/515962

Vattnet är gulbrunt och mycket järnrikt och sägs ha en föryngrande förmåga. Jag vill tillägga att jag inte tog något dopp, då lufttemperaturen var kylig här och dessutom var färgen på vattnet långt ifrån lockande. Och det ska tilläggas att badkläderna kan lätt missfärgade av det järnrika vattnet.

http://www.reseguiden.se/bilder/515963
http://www.reseguiden.se/bilder/515964
http://www.reseguiden.se/bilder/515965
http://www.reseguiden.se/bilder/515966

Vi gick en vända i den botaniska trädgården och trots höst och det molniga vädret var det grönt och frodigt. Innan vi lämnade Furnas besökte vi en souvenirshop, där vi fick provsmaka olika likörsorter som man tillverkat på Azorerna. Nu är jag inte särskilt stort fan av likörer, men den som smaksatts med ananas var inte helt tokig.

http://www.reseguiden.se/bilder/515967

Åter till Quinta da Terça för en dusch. Kvällens middag var en surprise-middag hemma hos Roland och Yves, två av Claude och Christinas vänner. De fyra brittiska damerna hade ju varit hemma hos dem förut, så det var egentligen bara jag som inte hade en aning om vilka de var. Roland och Yves är ett gift par från Belgien (eller var det Nederländerna?), där Roland är kock och var den som stod för all mat under kvällens middag, medan Yves stod för serveringen under kvällen. Yves Decoster är konstnär och gav oss varsina exemplar av en limited edition-tavla som han målat. Han försörjer sig genom att måla tavlor som han säljer men också genom att måla på murar, hus och andra byggnader (med ägarens tillstånd såklart) runtom på São Miguel. Efter en 3 timmar lång 5-rätters middag var man supermätt och supertrött. Efter en snabb taxiresa var vi åter på Quinta da Terça.
10 november 2016 - Azorerna, Portugal
11 november 2016 - Azorerna, Portugal
  1. Föregående
  2. 1
  3. 2
  4. 3
  5. 4
  6. 5
  7. Nästa